Blev klar med bilden för kanske en vecka sedan? Den senaste tiden har jag börjat med en ny målning, varit i backen, lyssnat på musik och kollat på x games!

 

Det var många som skrev till mig på facebook efter förra inlägget och hurrade. Många kollade in på bloggen också och några kommenterade. Blir så glad av det. Det känns bra att jag har fått andra att vilja må bra, utan att de måste känna press från något jobbigt ideal. Det var så fint att höra hur ni själva ville förändra det. Hare gött!

 

Hejsan, jag skrev lite om detta för ett år sedan. Fast jag tänkte att jag skulle göra ett inlägg om det på denna bloggen också. Det är verkligen något jag går och tänker på varje dag. För varje dag ser jag människor skriva om hur lite de duger till. Hur deras utseende inte är perfekt. Det hittas fel på bilder och ser ner på sig själva. Det skapas ångest och tryggheten försvinner. 

 

Jag har väldigt svårt för att se folk som någonting dåligt. Jag skiter fullt i om man är lång, kort, smal eller tjock. För mig spelar det ingen roll om ni har en krokig näsa eller trötta ögon. Ni kan vara gangsta eller popare. Bryr mig inte ett skit. Bara ni är schyssta!! Att dömma folk eller sig själv för utseende och beteende får i alla fall mig att må sämre. Att ge folk pikar för små fel de gör eller för att de inte ser ut som ni vill kommer inte få någon att känna sig trygg. Även om de inte alls hör vad man säger. Man måste lära sig att respektera varandra och sig själv. Man får acceptera att vi inte tänker lika hela tiden. Allt skapar bara en stor klump i varandra om att vi måste duga.

 

Jag har alltid haft svårt att hänga med i skolan. När jag började sjuan klarade jag inte av allt som skulle göras. Jag kämpade med att hålla fokus för att klara av det som borde göras. Efter lunchen fick jag huvudvärk och lektionstiden gick till att måla i böcker. Jag var så trött att jag absolut inte klarade av att göra något annat. Jag låg efter i allt. Ingenting jag skulle göra blev gjort. Jag klarade inte av att ha så många ämnen på samma gång. Tiden för att bli klar med arbeten var för kort. Med det lilla fokus jag har kändes det helt omöjligt att ens få att G ibland.

 

Tillslut orkade jag inte längre. Jag var så trött och stressad att jag inte klarade av skolan, men det var inte någon som förstod det. Skolan ville ju självklart att jag skulle vara där. För det är ju en regel. De pressade mig ganska hårt. Jag gick tött och stressad dit igen för ett nytt försök, men när jag hade kämpat så mycket att jag inte orkade längre blev jag hemma igen. Jag fick ofta känslan av att skolan var väldigt irriterad på mig. De fick det att låta som om JAG vore det stora felet. 

 

Jag började se ner på mig själv. Jag förstod inte att jag hade svårt med koncentrationen. Speciellt inte när folk sa till mig att jag borde klara av skolan lika bra som alla andra. Skolan sa t.ex. att jag jobbade på bra när jag väl var där. Vilket jag absolut inte gjorde. Jag gjorde så gott jag kunde, men fick ingenting gjort. Allt blev en stor röra. Den stressen inom mig själv och hatet för att jag inte klarade av skolan växste sig stort. Folk visade verkligen att jag inte dög till och låg långt efter alla andra, MEN det gjordes inte ett skit för att hjälpa mig.

 

Jag var så sönderstressad och trasig att jag låg i sängen hela dagarna med panikångest och tårar. Varje dag i sjuan och åttan ville jag bara försvinna. Skolan var ändå på mig om att jag verkligen måste dit. Med den enorma pressen och ångesten ville jag bara vila och få strunta i allt. Jag klarade inte av att göra något annat, men jag fick aldrig vila. 

 

Detta pågick från sjuan tills jag slutade åttan. Då hade jag fått nog och tänkte att jag aldrig ska gå till skolan igen. Det var inte värt att fortsätta när jag mådde så pass dåligt som jag gjorde. När nian började gick jag inte dit. Absolut inte. Jag kände mig felbehandlad. När det började närma sig jullovet hade jag äntligen fått lite vila och orkade gå dit igen. Då satt jag själv i ett rum och jobbade. På vårterminen gick jag från två betyg till åtta stycken.

 

Sedan gick jag ett år på IM och läste upp flera betyg. Där fick jag verkligen den rätta hjälpen och människorna var himla go. Mitt självförtroende steg från 0 till 1000. Jag gick dit varje dag, men jag hade fortfarande ångesten kvar. På morgonen när jag vaknade hade jag jobbigt att andas och hela min kropp var spänd. Alla känslor som högstadiet givit mig fortsatte att följa mig, även fast jag hade det riktigt bra.

 

Förra året började jag gymnasiet. Jag bytte från teknik till natur. Jag tyckte verkligen det var roligt, men jag mådde fortfarande väldigt dåligt. Tillslut orkade jag inte längre med gymnasiet. Jag hade nog svårt med fokusen och fick huvudvärk. När man plusar det med de dåliga känslorna så fick jag bara erkänna för mig själv att jag inte kunde fortsätta så.

 

Nu har jag tagit en paus från allt, för jag har aldrig fått vila från allt som hänt sen sjuan. Visst tycker jag det är förjävlig att livet har spårat så mycket som det gjort. Att några år som kunde vara gryma blev ett stort svart hål.

 

Jag vill säga att jag är jävligt stolt över mig själv. Jag har facking tagit mig egenom skiten. Jag är stolt att jag aldrig gav upp. Jävligt stolt att jag höll ut, men framförallt VET jag att inget jag gjorde var fel. Det var ju fan inte mig det var fel på. För jag var ju bara jag!! Jag kan inget annat än att acceptera mig och vara stolt. I alla fall om jag vill må bra!

 

Under den här tiden lärde jag mig mycket. Jag lärde mig att acceptera att jag faktist inte kan koncentera mig på samma sätt som andra, även om jag tycker det är tråkigt. Jag måste respektera mig själv för den jag är. Acceptera var mina gränser går för att orka med.

Att respektera livet och vem man är är väldigt svårt för många. När jag är med vänner får jag ibland kommentarer som t.ex. "vilka fina smala ben du har". Jag mår faktiskt lite dåligt varje gång någon säger så. För man måste fan inte ha smala ben. Det finns inget som säger att det ska vara så mycket finare än andra ben och DET FINNS ABSOLUT INGET SOM SÄGER ATT NI ÄR BÄTTRE MÄNNISKOR MED DET! 

Här har vi Twiggy. Jag vet att många vänner jag har ser upp till henne, lite i alla fall. För hon är så "snygg", "smal" och fett 60-tal. Kan ni inte bara tänka om en gång. ÄR det verkligen så bra? Mår ni bra av att vilja se ut så? En lärare jag haft berättade om hur många tjejer och vänner till henne som valde att svälta för att se ut som henne. ÄR DET VERKLIGEN BRA?

 

Jag tycker det är så hemskt sjukt hur samhället har utveklats. För just nu sitter så många och bara hatar sig själv. Till er vill jag säga en sak. DET ÄR INTE ER  DET ÄR FEL PÅ JU!!! DET ÄR INGET FEL PÅ ERA KROPPAR!! DET ÄR SAMHÄLLET OCH IDEALEN DE VISAR UPP SOM ÄR ETT STOR JÄVLA FEL!!

 

Vi proppas ju dagligen av reklam som denna:

Läs vad som står. Tycker ni inte att det är lite läskigt positivt? Lite läskigt "bra"? Med ett stort smile på läpparna. JA GU FAN VA BRA MAN MÅR! VILKEN JÄVLA DANS LIVET BLIR OM MAN ÄR SMAL OCH HURTIG. NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ! De stärker bara världens ideal. De lurar oss för att vi ska tro att nu jävlar kommer jag bli lycklig. Det är bara reklam för ett falskt samhälle.

 

För ingen ler som på bilden. Ingen ler som barbies och ingen ler som de gör på reklamerna på tv.

Vi mår ju bara förjävlig av att lura oss själva. Hur mycken vi kommer att försöka skapa "det perfekta livet" kommer vi aldirg nå dit. För det finns inget perfekt. Man kommer aldrig komma till en gräns då man är nöjd med sig själv, om man inte respekterar vem man är. Hur mycket vi än försöker skapa det och lura oss själva, kan man bara accseptera sig själv och andra.

Det finns så mycket bra vi gör. Det är så mycket vi tar oss igenom. Vi har så många drömmar som vi vill uppfylla. Varför kan vi inte lägga fokus på det? Varför kan vi inte var jävligt stolta över det vi gjort! Varför kan vi inte bara se oss i spegel säga FUCK YOU JAG ACCEPTERAR MIG SJÄLV!!!!! INGEN SKA FAN FÅ BESTÄMMA HUR JAG SKA VARA!!! Människor som kommenteras saker är ju faktist jävlig osäkra själv. De som pratar skit om varanda, de som inte tål att se människor i mjukisbyxor, de som tänker dåliga tankar om andra människor och säger fula saker vill bara känna säkerhet för att inte behöva känna att de inte är på topp, men det är att ljuga för sig själv. 

 

De som kan säga till sig själv att de faktiskt inte behöver se så jälva bra ut hela tiden är sanna människor. De är människorna med klass och ärlighet!!! De är människorna som faktiskt mår bra. De som vågar vara den de verkligen vill vara.

 

Sen en annan grej som är jävligt viktig att tänka på är bloggarna vi läser! Bloggarna är också ofta för "bra". Som viktväktar bilden! Det är ju faktiskt så många bloggare vill bli sedda. Glada personer som går och dricker lyxig Kaffe och äter på resturang. De som är ute och firar med vänner. Folk som köper märkeskläder osv. Deras liv är egentligen inte så jävla bra jämt heller. Det där supergoda lyxiga kaffen smakar säker precis som alla andras kaffe. 

 

Sedan kommenterar vi alltid varandra med "Gu va gullig", " Du är så söt dööör", "SNYGG", "Benen ge mig dem!!!"

 

Alltså va fan????????? Är det bara utseendet vi ser hos varandra? Varför kan vi inte kommentera med saker som. "Du är en bra person", "Du är snäll", "Bra jobbat. :)", " Stolt!!!!". Sen ska man fan ta åt sig när människor säger sådana bra saker till en!!! För det är så jävluskt många som inte får höra det. VAR VERKLIGEN STOLT ÖVER SÅDANT!!!

 

 

Så snälla snälla lilla värld. Kan vi inte bara ERKÄNNA! Vi är jävlig balla som vi är och FUCK om någon jävel försöker bryta ner oss. Vi får fan ERKÄNNA att det finns jobbiga saker i livet!!! DET FINNS FAN KNARKARE, ALKISAR OCH UTELIGGARE!! DE ÄR INGET VI KAN GÖMMA BAKOM VÅRA STORA FETA SMILE I TIDNINGEN. De är ju bra männskor som  samhället förstör?

 

Så allihop som känner sig missnöd över något med sig själv. LÅT INGET SÄTTA STOPP FÖR VAD NI VILL GÖRA! DET ÄR INTE ER DET ÄR FEL PÅ! INTE NÅGONSTANS! Det funkar på samma sätt som Macdonalds hamburge reklamer. Vi går på det för lätt!

Kram och var stolta!!! 

 

 Bilderna är från tumblr.

 

Vilket långt och spårat inlägg det blev, orkar inte läsa igenom det. Så sorry om det är lite slarvigt här och där, men det ska det väl få vara.

 

Här är en supersnabb playlist Helloo